tisdag 3 maj 2011

Heldags seminarium idag!

Här kommer dagens seminarium i korthet….
Dagen började med att vi fick sitta i smågrupper och reflektera hur vi hade tyckt och tänkt om de kapitel vi läst i boken Normer och normalitet i socialt arbete av Svensson (2007).
Därefter samlades vi i stora gruppen för större diskussion.
Här talades det om det som stod i boken om ”värdiga fattiga” och ”ovärdiga” fattiga, att det fanns ett sådant förhållningssätt förr i tiden men att det även finns ett sådant förhållningssätt i nutid hos vissa social kontor.
Det handlar om hur man bedömer de människor som kommer till socialen, hur mycket stöd kan ges, samt vill ges från socialtjänstens sida.

Efter lunch pratade vi om hur vi tänkt kring det sociala arbetet för ett år sedan då vi hade gått 2 terminer jämfört hur vi tänker nu, även detta togs först upp i mindre grupper sedan diskuterade vi det i en mellanstor grupp. Många kommenterade att de fått en bättre insikt på allt som ligger bakom det sociala arbetet, att det är inte ”bara att bevilja en massa bistånd”, eller det är inte så enkelt att ”bara prata med en klient så är problemen lösta”.
Detta var väldigt bra tankar jag verkligen förstod vad de menade med, att de förr var mer ideologiskt sätt, ”jag vill förändra världen och det kommer jag att kunna göra efter den hr utbildningen” än va de var nu.
Jag och de jag hade diskuterat med i den lilla gruppen tog även upp att vi kände oss tryggare nu efter detta år då fi har fått läsa både juridik och samtalsmetodik.
Framförallt juridiken har gjort mig mer säker på mig själv, min del i det kommande sociala arbetet.
Det känns som att lite juridik sitter i ryggraden efter att ha pluggat in så mycket inför tentan innan jul.
Samtalsmetodik avsnittet har även det gett mig mycket hur man kan förhålla sig till en klient.
Samtidigt skulle jag inte förstå lika mycket av allt det jag läser nu om jag inte redan hade läst allt det jag har läst fram tills nu.

Det är bra att få reflektera lite såhär ibland.
Ibland behövs det en lärare som pushar på lite för att man skall få igång tankegångarna och börja reflektera.
Reflektionerna gör en uppmärksam på så mycket man inte riktigt har hunnit tänka över och formulera färdigt i huvudet på något sätt.

måndag 2 maj 2011

Söndags plugg med en klasskompis

Det som är bra när man pluggar med andra, är att man får ny inspiration till det man pluggar om.
Nya idéer och sätt att tänka på det man tex skriver om, eller kanske påminner dem om hur man kan utforma texten med lite rubriker och annat som kan var bra att ha som jag hade glömt bort i den essän som skrevs klart igår.
Jag behövde verkligen sitta på en annan plats och titta igenom texten en gång till innan jag skulle maila iväg den.
Därför satt jag med en klasskompis hemma hos henne och pluggade, då hon också hade lite till att fylla på i sin essä.
Nu är den inlämnad och mailad till en lärare på skolan. Det känns så skönt att äntligen ha essän avklarad.
I morgon är det heldags seminarium om etik. Det ska bli spännande!

söndag 1 maj 2011

En liten bekräftelse på att jag valt rätt utbildning…?

En liten bekräftelse på att jag valt rätt utbildning…
Jag tror jag fick en liten bekräftelse igår på att jag valt rätt utbildning.
Jag har lite svårt att berätta hela storyn då jag inte vill hänga ut den person det gäller om, fastän jag vet att den personen aldrig kommer att läsa det här, eller ingen i den personens närhet vet säkert inte ens om denna händelse eller vem jag är, och kommer förmodligen, heller aldrig läsa det här.
Det är i respekt för en person som jag inte ens känner som jag inte vill berätta allt, det känns bara fel.
Det i sig är viktigt för mig att klargöra, men om ni vill att jag ska berätta utförligare (om ni inte förstår någonting av denna lilla mening ni snart kommer att få läsa) någon gång får ni ta kontakt med mig på egen hand.
Jag lyckades bemästra en konversation med en person som var lite påträngande på en av mina kompisar, jag fick denna person att sluta tränga sig på, samt lugna ner sig lite. Det hela kanske inte verkar som en jättegrej men vi (samt de runt omkring) som befann oss där just då i den stunden blev lättade över att den lilla meningen jag sa gav sådant stort intryck på honom att han ”backade undan” lite (mest kognitivt, och verbalt, för detta var inte så mycket fysiskt påträngande).