kursavslut av kursen Metoder i socialt arbete

Idag var hade vi kursavslut av kursen Metoder i socialt arbete. De grupper som hade lämnat in den skriftliga utredningen till vår ena seminarium ledare fick tillbaka dem med feedback.
Det var jättekul att få läsa om sin utredning, vad seminarium ledaren tycker varit bra och mindre bra är ju till stor hjälp för oss studenter då man självklart vill utvecklas och lära sig så mycket som möjligt!
Vi fick även ge kritik till de två seminarie ledarna om hur vi studenter har upplevt kursen. Jag tycker att det har varit en jättebra kurs, med engagerade seminarium ledare och bra föreläsningar.
Men jag vet att vissa av mina klasskompisar inte har varit helt nöjda med alla föreläsningar. Detta framfördes av en del i klassen, det tråkiga var att de var väldigt få av de som gav denna kritik som kunde ge förslag på hur man kunde göra i stället…
Istället framfördes mer och mer dålig kritik angående kursen, det var som när några väl hade börjat prata om vad som var negativt följde de andra med och sa vad de tyckte var dåligt.
Tillslut bröt en klasskompis denna jobbiga cirkel med några fina ord om kursen, hur hon har upplevt den.
Nu i efterhand är jag lite besviken på att jag inte kunde tala om vad jag tyckte då jag bara kan komma på bra saker om kursen.
Avslutningsvis kan jag berätta att seminarium ledarna tog all kritik bra och sa att de skulle tänka på den kritik de fått till nästa tillfälle de har denna kurs.

Ingen vanlig läsvecka!

God morgon!
Denna vecka blir det ingen skola för mig .
Jag har bestämt mig för att avstå VG- Tentan och dess sista föreläsningar för att fokusera på annan läsning, nämligen körkorts läsning! Håller på att ta körkort så att jag förhoppningsvis har ett körkort i sommar, tror att det kan öka mina chanser till att få ett sommarjobb. Nu är bara frågan om jag hinner hitta ett sommarjobb innan det är försent! För att inte lägga för mycket press på körkorts läsning och sommarjobbs sökningen, jobbar jag denna vecka även extra på en förskola. Utifall allt skiter sig i sommar, kan jag ta av de få kronor jag har hunnit jobba ihop nu i vår.

Utredningsvecka 2
Utredningsvecka 2 var i stort sett som utredningsvecka 1 då vi delvis fick arbeta i grupp vissa dagar och delvis satt på föreläsningar i skolan för att få hjälp och handledning kring utredningen som vi höll på med. Vi har alltså under utredningsveckorna gjort en utredning utifrån en bok som heter ”Mig äger ingen”, skriven av Åsa Linderborg. Vi skulle göra en barnutredning utifrån barnets situation i boken, då BBIC står för ”barns behov i centrum”. Utredningen kulle ske utifrån BBIC metoden som föreläsningarna i stort sett har handlat om. De dagar vi satt i gruppen fick vi utifrån BBIC formulär, (som vår seminarieledare och kursansvarige gav oss) skriva i. Först skrev vi in anmälan i ett BBIC formulär, en anmälan vi fått på ett papper från vår seminarielärare. Resterande BBIC formulär blev som en förhandsbedömning av situationen kring det barn vi skulle utreda. De formulär vi först hade fyllt i, blev vårt underlag till själva utredningen, såsom vilka behov som behövs tillfredsställas hos barnet och dess miljö och på vilket sätt socialtjänsten skulle kunna göra detta, i en utredning skriver man även hur barnet och vårdnadshavarna förhåller sig i utredningen, tex är de passiva, aktiva till förändring osv som vi skrev på datorn. I formulären och i det vi skrev in på datorn står även vilka personer man har kommit kontakt med. Man gör oftast även en nätverkskarta, ett genogram och en livslinje med barnet och vårdnadshavarna kan även vara med på detta. Man gör dessa ”kartor” för att synliggöra hur nätverket ser ut kring barnet samt hur barnet ser på relationerna till dessa människor, en livslinje med det väsentliga som hänt i barnets liv kan vara nödvändigt att göra, här kan eventuella föräldrar vara med. När vi skrev in allting på datorn höll vi oss till de rubriker som fanns i BBIC formulären, hade vi varit helt utbildade inom denna med hade vi fått tillgång till dessa formulär på datorn och hade då kunna skrivit i dem där men det kunde vi inte göra nu. Idag var vår sista utrednings dag och vi skulle nu få läsa en annan grupps utredning från samma bok och opponera på dem. Vi hade tänkt lika dant kring familjens attityd kring utredningen, att familjen först var lite orolig vad som skulle ske med utredningen och deras livssituation, men att de sedan hade varit villiga till en ändring kring barnets situation. Båda grupperna hade även bedömt familjens behov på likartade sätt, att de största behoven var kring hemförhållandet!