Gårdagens seminarium

Seminarium nummer 2, den 18 februari.
Eftersom det var snöoväder förra fredagen blev vårt första seminarium uppskjutet till denna fredag. Detta seminarium tillfälle fick vi alltså använda oss utav rollspel för att visa vad vi har lärt oss från föreläsningarna den 27/1 och den 2/2 (som tog upp olika resonemang och analysverktyg som är centrala för att användas i planeringen av det sociala grupparbetet), samt från boken ”Stödgrupper för barn och ungdomar” (Forinder & Hagborg 2008). Dagens tema var att bjuda in de iranska kvinnorna till ett första möte med resursenheten. Vi fick behålla de grupper vi blev indelade i, vid förra seminarietillfället och Seminarium ledaren gav vardera grupp varsin uppgift som skulle utföras. Vi fick ungefär 1,5 timme på oss att utföra uppgiften efter Seminarium ledaren hade berättat för varje grupp vad som gällde för just den specifika gruppen.
Så här såg uppgifterna ut:
Grupp 1. Fick uppgiften att förbereda rollen som gruppledare.
Grupp 2. Fick uppgiften att formulera och skriva ut ett inbjudningsbrev till de Iranska
kvinnorna
Grupp 3. Fick förbereda rollen som coacher av gruppledarna. Förbereder ett program för
gruppledarna som kan ge inspiration. Beredda att rycka in med råd vid rollspelet om
och när gruppledarna begär timeout
Grupp 4. Fick uppgiften att förbereda rollen som gruppdeltagare ( de iranska kvinnorna, en deltagare var make till en av kvinnorna)
Grupp 5. Fick i uppgift att vara observatörer av rollspelet utifrån tankar om
Gruppbildning eller roller i grupper eller i grupprocessen. De skulle försöka se vem av deltagarna som var den informella ledaren och se hur gruppledarnas
Förhållningssätt var under rollspelet, de fick efter rollspelet ge konstruktiv återkoppling vid utvärderingen.
Min grupp fick uppgiften att vara coacher till gruppledarna. Vi skulle först skriva ner lite punkter som gruppledarna kunde ha som inspiration i samtalet. Punkter som vi skulle ge gruppledargruppen 20 minuter innan själva rollspelet skulle sättas igång. Jag antog utmaningen att vara sekreterare till en början och skrev ner det som sas inom gruppen. Dessa ståndpunkter kom vi fram till: För att mjuka upp stämningen lite tänkte vi att det kan vara bra att böra prata om något lätt ämne som tex var ifrån Iran kommer ni? Syftet med det var att öka samhörigheten i gruppen, kanske fler av dessa iranska kvinnor kommer ifrån samma ort?.
Nästa punkt var att prata lite lätt om skolan, vad är bra med skolan?
Därefter kan man prata om det som vi antog var en annan gemensam nämnare för kvinnorna, nämligen vad tycker du är mindre bra med skolan. Kan ni se samma problem som skolan ser, om era barns skolsituation. Kan ni se andra problem kring skolsituationen som inte skolan ser? Detta tänkte vi kan öppna upp för diskussion kring hur dessa kvinnors familjer ser ut, hur ser hemförhållandena ut? Om någon kvinna säger att det inte är något fel på deras hemförhållanden kanske denna kvinna kan berätta hur hon som har det så bra hemma gör för att ha det så bra till någon annan kvinna som kanske inte alls har samma familjeförhållanden.
Då jag var osäker på om gruppledargruppen skulle kunna se vad jag skrivit bad jag en annan i min grupp renskriva det vi hade kommit fram till, samt om det var något vi ville tillägga gjorde vi det på detta papper. Vi hann även diskutera igenom några situationer som skulle kunna inträffa i samtalet med kvinnorna, detta skrev jag även ner och läste sedan upp dessa för gruppledargruppen då vi hade gett över pappret med ståndpunkterna på. Situationer vi diskuterade kring och de råd vi kom fram till att ge var: Om den informelle ledaren tar för mycket plats i samtalet, kanske gruppledarna kan be de andra deltagarna om fler synpunkter.
Samt fokusera på någon annan deltagare i gruppen, att gruppledarna kan vända sig och fråga, har du några liknande erfarenheter av det som….. berättar?
Vi diskuterade även om det uppkommer konflikter i samtalsgruppen mellan kvinnorna, kan gruppledarna kanske klargöra den aktuella ståndpunkten, samt föra tillbaka till syftet kring programpunkten. Blir det under samtalet mer personligt försök och få mer generell programpunkt som alla kan förhålla sig till.
Under den andra timmen spelades rollspelet upp. Gruppledarna gjorde timeout i rollspelet och vi som var coacher fick coacha gruppledarna. Det gick ganska bra. Det var lite jobbigt att vi saknade två stycken från vår grupp vilket gjorde att vi andra fyra fick mer press på oss.
Avslutningsvis diskuterade vi hur vi tyckte att det hade gått inför hela klassen.

På andra seminariet som var efter lunchen delades vi i klassen in i tre grupper med nio till tio stycken personer i. Först fick vi reflektera kring veckans bok som var ”samtal med barn”, vad vi tyckte om den. Eftersom alla hade läste den intensivt under en kort period (en vecka). Tyckte vi att det var skönt att vi hade läst lite utvecklingspsykologi för ungefär ett år sedan då denna bok var lite repetition för oss. Det var även intressant att det vi i gruppen (på nio personer!) kom ihåg starkast av boken var begreppet triangulering. Vi tyckte även att de frågor som ställts kring boken inte riktigt passade in till denna bok då frågan om ”Får du som läsare någon uppfattning om hur författaren ser på uppkomsten av
mänskliga problem?” inte kan svaras på, då detta är en bok om barn som lever i svåra situationer där problemen redan har inträffat. Men vi gjorde så gott vi kunde och då vi inte kunde svara på frågorna diskuterade vi vad som sades på onsdagsföreläsningen angående detta tema.
Efter en kort paus samlades vi i klassrummet igen och fick en ny övning att arbeta med i gruppen, denna gång blev vi indelade i mindre grupper i själva gruppen och fick olika roller att agera utefter då seminarieledaren läste upp en text om en flicka som hade berättat för en lärare att hon hade blivit slagen av sin mamma vid ett par tillfällen. Då detta uppdagades anmälde läraren detta till socialtjänsten och det hade även skett polisförhör av flickan med socialsekreterare som lyssnat till flickans berättelse (bakom ett fönster) och bestämt sig att ta in flickans mamma på ett möte. Då jag och två klasskompisar fick rollen att vara socialtjänst diskuterade vi lite kring de frågor som alla i gruppen fått. Vi diskuterade lite fram och tillbaka vad vi skulle kunna prata med flickans mamma om och hur vi skulle göra det, om vi skulle berätta det vi fått reda på från flickan eller ej. Det gick mycket enklare att diskutera i den stora gruppen då alla deltagare fick berätta om sin roll och hur denna roll kände sig. Det blev mycket enklare för oss som hade socialtjänsterollen att fundera vidare på hur vi kunde utforma ett möte, när de som hade mamma rollen berättade hur mamman kände sig. Att mamman hade ånger och var ambivalent. Att hon kände sig lättad att socialtjänsten hade kommit på henne och att hon var mottaglig för hjälp. Att hon hade en tuff period nu och att i jobbiga situationer kunde det lätt bli att flickan fick en örfil. När Seminarium ledaren kom in till oss och fick höra hur vi hade resonerat berättade hon att det var ungefär så det hade gått till. Det känns skönt att vi var så nära verkligheten på något sätt, även om det inte var jag själv som kom på det! Det var ett bra avslut på denna dag!